Entrévåning. 1:250
Ritning: Arkitekturmuseet

Övervåning. 1:250
Ritning: Arkitekturmuseet

Allén upp mot entrén

Den stora gaveln är ett klassiskt motiv som Asplund medvetet använde för att ge det lilla huset en monumental karaktär. Tingshuset torde också varit förebild för en del av 1980-talets post-modernism.

Väggrelief i entrévalvet.
Polisen som jagar tjuven är ett exempel
på den sortens humoristiska detaljer
som då och då dyker upp i Asplunds
byggnader.

Den runda tingssalen.
Genom ombyggnader i början av 80-talet har den ursprungliga karaktären kraftigt förändrats. De nästan svarta bänkarna är numera grå, och väggarnas bruna färg har blivit vit. Armaturer, väggtextilier och mattor är också tillägg.
Golvarmaturen som visades i utställningen KÄNT, OKÄNT, ÖKÄNT var ursprungligen placerad som par på vardera sida om domarens bord.

Förstugan.
Innanför det segmentformade glaspartiet möter tingssalens rundade form.Här är det ursprungliga utseendet i stora delar intakt.

           Detalj av balustrad
  i tingssalen.

Träbänk
i förstugan.

       Väggspegel och
             bord i nämndens rum.

 

Klocka
i tingssalen.

Entrépartiet.
Den runda trappan och valvbågen var motiv
som Asplund ofta använde under 20-talet.

Fasad mot trädgården.

Fasad mot väster.
I motsats till entréfasadens monumentalitet har de övriga fasaderna fått en intim och "lantlig" prägel som anpassats till omgivningens bostadshus. Samma dubbelhet finns t ex i Villa Callin.

Detalj av trädgårdsfasaden.
Förtjockningen av väggen ger illusion av kraftig mur, samtidigt som de djupa fönsternischerna ger en dramatisk effekt åt ljuset i tingssalen.