NORDISKA SJUÅRSKRIGET

Fredrik II (1534-88)
Blev dansk kung 1559. Hans storslagna planer på ett danskt östersjövälde drev honom mot danska riksrådets önskan, in i kriget mot Sverige 1563-70.
Hans senare regeringsår innebar däremot en tid av lugn utveckling och ekonomisk blomstring för Danmark. Fredrik II älskade jakt och ett muntert sällskapsliv och hängav sig ivrigt åt njutande av starka drycker. Med sin gemål Sofie av Mecklenburg levde han ett lyckligt familjeliv.

Erik XIV (1533-1577)
Svensk kung 1560-68. Son till Gustav Vasa. Nordiska sjuårskriget blev ett prov på slagkraften i den nya Svenska armé och örlogsflotta som byggts upp av fadern och vidare utvecklades av Erik XIV. Gifte sig 1567 i hemlighet med sin älskarinna, den ofrälse Karin Månsdotter. Led av mental ohälsa vilket bl a visade sig när han stötte en dolk i Nils Sture vid Riksdagen i Uppsala 1567. Avsattes som kung 1568 och hölls fram till sin död 1577 fängslad på flera slott, till sist på Örby hus. Erik visade stort intresse för litteratur, konst och musik.

Nordiska sjuårskriget gällde egentligen vem som skulle ha herraväldet över Östersjön. Erik XIV och Fredrik II var unga ärelystna furstar och förfogade över välutrustade flottor och starka landstridskrafter. Båda bara väntade på ett tillfälle att få säga upp freden. Erik XIV verkar dock ha undervärderat Danmarks militära styrka vilket lockade in honom i detta riskabla äventyr. För Erik XIV gällde det att få herraväldet över Östersjön och för Fredrik II att återerövra Sverige till den union mellan de nordiska länderna, som splittrats av Gustav Vasa.
I början av 1500-talet hade danskarna i förening med lybeckarna försökt betvinga svenskarna genom att hindra tillförsel av livsviktiga varor,
främst krigs-
förnödenheter och salt.
De förbundna behärskade Östersjön, men blockaden visade sig otillräcklig. Utgångsläget för ett krig var gynnsamt ur dansk synpunkt. Bohuslän, Halland, Skåne, Blekinge och Gotland var norskt och danskt land. Båda de stridande parterna hade väntat och önskade kanske också krig. Känns historien  igen? Maktlystna herrar startar krig som drabbar oskyldiga, kvinnor och barn.

Bild ur: Bonnier Lexikon; Den svenska historien del 4 ©

Så här skriver dansken Jon Tursen 1570 om händelserna i Ronneby 1564:

"Saa begynte da de Svenske langt for dag at skiude Ild paa Byen med store fyrmøser, och aldrig holt op eller loed aff at skiude Ild, førend meste parten aff byen stod ald i lius lue. Och da di Suenske fornumme at mange aff borgerne gauffue sig ind fra Voldene at slycke Ilden, da giorde de strax Anfald till byen med ald deris mact och vunde byen hasteligen, der Klocken vor ved 7 om Morgonen, och giorde der saa stort it Mord baade paa mend och quinder, piger och børn, och sparede ingen huerken unge eller gamle, med Sognepresten, huilcken de sloge ihiell midt i Kirckedøren.

Och quinderne, som de løbe paa gaderne och haffde deris spede børn paa armene, och de, som laa wdj Barselseng, toge de Suenske børnene och kaste dennem paa ilden, och Quinderne sloge de ihiel, till saa lenge at de tydske knecte saae dette ynkeleige Mord. Saa ginge de strax til Felt Øffuersten och talde hannem haardeligen till och sagde, at de tilforne haffde vaerit wdj mange Krige, baade huos Hedninge och Christne, och aldrig seet saa vchristeligt it mord, som der da skeede"

Så här skriver svenske kungen Erik XIV om händelserna i Ronneby 1564:

"Vattnet i älven var rött av blod
utav de döde kroppar. Och vore
fienderna så försagde, att man
föge omak hade för dem, utan
man stack uti dem såsom enhop
vildsvin, och skonade  ingen utan
slog ihjäl alle varaktige, så att i
staden blevo mer än tutusen man
om halsen förutan någre kvinnor
och barn, vilke de amäktige finnar
sloge ihjäl"

 

1563