11000 år på Listerlandet -Arkeologi längs E22:an i Blekinge 2011

Inför den planerade ombyggnaden av väg E 22, sträckan Sölve – Stensnäs, genomförs på uppdrag av Trafikverket arkeologiska undersökningar på sammanlagt sex platser. Det är ett samarbete mellan Blekinge museum, Riksantikvarieämbetet UV-Syd, Sydsvensk Arkeologi AB, Kulturparken Småland/Smålands museum samt Kalmar läns museum. Undersökningarna omfattar boplatslämningar, gravar, förhistoriska åkrar mm. Lämningarna spänner över minst 11000 år. Med de omfattande utgrävningarna växer en helt ny bild fram av Blekinges och Listerlandets äldsta historia. Fältarbetet engagerar tidvis ett drygt 40-tal arkeologer och avslutas omkring den 15 oktober.

Vid de arkeologiska förundersökningarna 2010 hittade vi omfattande spår efter boplatser och gravar från flera förhistoriska perioder längs den forna sjön Vesans östra strand. Vesan har haft en komplicerad utveckling efter istidens slut, då havsnivån ömsom steg och sjönk. Tidvis var området torrlagt. Ibland var det en havsvik, ibland en insjö. Under de många tusen år som människor har vistats i området har de anpassat sig till Vesans föränderliga miljö men har också påverkat landskapet på olika sätt. För att klarlägga förhållandet mellan människa och miljö under olika tider kommer vi att göra noggranna naturvetenskapliga undersökningar i ”landskapets arkiv”, dvs. i sediment och andra jordlager.

För närvarande pågår undersökningar på tre platser, lokal 8-9, 12 och 14 medan lokal 13 är slutundersökt. Resultaten hittills överträffar alla förväntningar och är i flera fall uppseendeväckande.

Lokal 8/9 – Lussabacken
Utgrävningen äger rum strax nordväst om Ysane kyrka i anslutning Lussabacken. Från grav-
högarna på krönet löper en lång sluttning ned mot åkermarken längs den östra stranden av den forna Vesan. Inom undersökningsområdet finns boplatser och andra lämningar från en lång rad olika tidsperioder, och som på olika sätt utnyttjat läget vid stranden intill den dåvarande insjön eller havsviken.

De äldsta lämningarna finns i den låglänta åkermarken längst i norr. Vid en tidigare strandlinje har vi funnit en mängd flinta från en mycket gammal boplats. Flintföremålen har tillverkats med en teknik som är typisk för tiden omkring 9000 f Kr. Människorna som levde här bodde i ett landskap präglat av att inlandsisen nyss dragit sig tillbaka. Boplatser från denna tidigaste del av jägarstenåldern är mycket ovanliga och bara ett fåtal liknande platser har undersökts i Sydskandinavien.

Något högre upp i sluttningen finns bottnar efter hyddor som använts under mitten av jägarstenåldern, omkring 7000 år f Kr. Här har påträffats en mängd flintföremål. Ytterligare längre upp i sluttningen, nära den nivå där havet stått som högst, finns boplatslämningar från senare delen av bondestenåldern, omkring 2500 f Kr. Här påträffades vackert dekorerad keramik, så kallad stridsyxekeramik.

I slänten ned från Lussabacken mot Vesan finns en skärvstenshög, en uppkastad hög med sten som spruckit vid eldning. Ofta innehåller dessa fornlämningar hushållsavfall men här saknades avskräde, såsom keramikskärvor och djurben. Den skärviga stenen var uppkastad över flera cirklar av större resta stenar, vars funktion inte gick att fastställa. Stencirklarna och den överliggande skärvstenshögen har anlagts i ett väl synligt läge och har förmodligen varit tänkta som markeringar i landskapet. Träkolsprover har daterat konstruktionen till den äldre bronsåldern, omkring 1300 f.Kr.

I områdets centrala del finns lämningarna efter en järnåldersgård från tiden omkring 400 till 800 e Kr. Rester efter flera långhus har påträffats. Gården har legat invid dåtidens strandkant och närmast stranden påträffades lämningar efter ett båthus . Gårdar med båthus är kända från många platser i Norge men är närmast okända i Sverige. Man har ofta sammankopplat dessa med ”ledungen” den tidiga krigsflottan med rötter i förhistorisk tid. Bredvid båthuset har det legat ett fyrtio meter långt hus i ett från sjösidan väl synligt läge. Undersökningen av gårdsanläggningen kan besvara frågor om hur byar och gårdar utvecklats på Listerlandet och hur bygdens organisation kan ha vuxit fram.

Hyddbotten från omkr. 7000 f Kr.

Stenkretsar under skärvstenshögen

Båthuset under utgrävning.

Lokal 12 – Norje Sunnansund
Den arkeologiska utgrävningen sker inom ett område som sträcker sig över två skogsbevuxna impediment och en mellanliggande, låglänt åkermark vid stranden intill den forna Vesan. Kraftiga förändringar av strandlinjen under jägarstenåldern har medfört att tjocka gyttjelager har kommit att övertäcka stora delar av stränderna kring Vesan och därmed även de platser där människorna vistats . Gyttjan har emellertid haft en konserverande effekt varför ett rikt fyndmaterial har bevarats från den äldre stenåldern.

De fynd som vi hittills har samlat in vid den forna stranden är 8000-åriga redskap och avfall av flinta, kvarts, ben och horn. Det är mycket ovanligt att så här gamla ben bevarats, och
mängden fiskben som tillvaratagits på platsen är unik i Sverige. Bland fiskbenen finns arter som abborre, gädda, torsk, mört, braxen och gös.

Vi har även hittat ben som vittnar om att man styckat större djur, såsom uroxe, älg och björn. Andra arter är varg och vildkatt, samt vildsvin, kronhjort och rådjur. Bland benfynden finns även redskap, t.ex. delar av benspetsar som en gång i tiden har haft flinteggar, vilket gjort dem lämpade som vapen vid till exempel storviltjakt. Bland fynden kan särskilt nämnas en dekorativt mönstrad benspets med fäste för flinteggar , en hacka med skafthål och fäste för en flintegg tillverkad i kronhjortshorn, en metkrok av ben och flera genomborrade sältänder som har använts som pärlor.

Ute i det forntida vattenbrynet har vi även funnit flera tänder och delar av kranier av människa. Det återstår fortfarande att se om det finns några gravar inom området.

På de båda impedimenten finns framför allt avsevärt yngre lämningar. Det är mestadels spår efter äldre odling från järnålder och framåt, men även lämningar av rituell karaktär. På det södra impedimentet, som sannolikt varit en holme i Vesan, finns en större stensättning som kan ha fungerat som grav- eller offerplats. Stensättningen återstår ännu att undersöka.

Den forntida stranden unde överlagrad av gyttja.

Benspetsen med inristad dekor.

Lokal 13 – vid Västra Orlundsån
Lokalen ligger på en markerad höjd intill Västra Orlundsån, strax norr om Norje. I samband med jordbruk under 1900-talet har man hittat många sten- och flintredskap i området, främst yxor . Yxorna dateras till flera perioder av sten- och bronsåldern. De arkeologiska undersök-ningarna på lokalen har visat på drygt 8000-åriga spår efter jägare och samlare som vistades på platsen under den äldre stenåldern, ca 6500–6000 f.Kr. Vid den tiden var platsen en udde invid en skyddad havsvik av Vesan.

På den låga höjden, mellan stora stenblock, undersöktes spår efter en lägerplats. Det rörde sig om en plats i lä för väder och vind, som använts vid upprepade tillfällen. De skadade blocken vittnar om att här har eldats intensivt, så intensivt att stora skärvor bräckts loss från stenarna. De många fynden av slagen flinta och bergart i jordlagren mellan blocken visar att det varit en plats där man tillverkat och använt olika sorters redskap, bland annat skrapor för exempelvis beredning av skinn och växter, pilspetsar till jakt och yxor för träarbeten. Tillverkningen av redskapen har även skett på den steniga stranden på uddens södra och västra sidor. Den forna strandkanten överlagrades av tjocka sandlager i samband med att havet steg upp till 7 meter över nuvarande havsyta och sedan sjönk tillbaka under perioden mellan ca 6000 och 2000 f.Kr.

Människor har även vistats på platsen långt senare, under bronsåldern och den äldre järnåldern (ca 1700 f.Kr.–400 e.Kr.). Spåren från dessa perioder finns i sanden ovanpå stenålderslagret och de utgörs bl.a. av eldstäder och matlagningsgropar.

Lägerplatsen.

Den forna markytan överlagrad av sandlager.

Lokal 14 – norr om Möllebjörkevägen
Lokal 14 ligger på en markerad höjd intill Vesans östra strand, norr om Möllebjörkevägen. De arkeologiska lämningarna på lokalen uppvisar en stor variation, både med avseende på aktiviteter och tidsperioder. Platsen har varit strandbunden under hela förhistorien, först invid en havsvik och därefter i anslutning till den nu utdikade sjön Vesan.

De äldsta lämningarna på lokalen dateras till jägarstenålder, ca 8300–4200 f.Kr., och utgörs av enstaka flintredskap i form av bland annat pilspetsar och yxor. Fynden är sparsamma men visar ändå att man rört sig i området.

Lämningarna från den tidigaste och mellersta delen av bondestenåldern, 4200–2300 f.Kr., är betydligt rikligare. De finns spridda över i stort sett hela den 35 000 kvadratmeter stora ytan. Det finns bland annat spår efter att man har tillverkat yxor av bergarter, exempelvis grönsten. I Sydskandinavien är det framförallt lokaler med tillverkning av flintyxor som är kända sedan tidigare. Fynd av bärnsten, s.k. lerskivor (plattor av bränd lera, använda som bakplåtar och som lock) och en bränd flintyxa tyder på ritualer, sannolikt i samband med begravningar. Större ytor med stenpackningar tyder på att det finns flera gravmonument från den här tiden i området .

I en grav från stridsyxekulturen, ca 2800–2300 f.Kr. hittades fint dekorerad keramik och en håleggad flintyxa . De hade lagts ned som gravgåvor. Inga ben efter den döda hade bevarats. Graven skiljer sig i vissa avseenden från samtida gravar i andra delar av landet och visar att, även om man höll sig till tämligen strikta sedvänjor, så fanns det också utrymme för variationer.

Lokal 14 utmärks framför allt av gravfält från perioden yngre bronsålder – äldre järnålder, ca 1100 f.Kr.–400 e.Kr. Gravarna, som sannolikt uppgår till omkring 50, ligger på en långsträckt höjd. Inför gravläggningarna har de döda kremerats, varefter de brända resterna gravlagts i en behållare, oftast i kärl av keramik. Gravurnorna uppvisar en stor variation, både i storlek och utformning. Det finns också exempel på att man gravlagt de brända benen i en grop utan behållare.

Gravarna har markerats med runda, ovala och skeppsformade stensättningar. Det finns även urnegravar som består av en nedgrävning där gravurnan täckts med en mindre stenhäll, tillsynes utan tydlig markering ovan mark. Gravgåvorna utgörs av mindre bronsföremål, såsom ringar, dräktnålar och nitar.

Stenpackningar efter delvis skadade gravmonument.

Lerkärl i grav från stridsyxekultur.

Skeppsformad stensättning

---

8000 år på Listerlandet

Arkeologi längs E 22:an
Välkommen till visningar av de
arkeologiska utgrävningarna

torsdag 30 juni kl 13 Norje tingshus
introduktion och gemensam resa till grävningarna

torsdag 14 juli kl 13 i Sölvesborgs konsthall
introduktion, buss till grävningarna
Förhandsanmälan: Medborgarkontoret 0456/816181 el. 816162

torsdag 28 juli kl 13 Norje tingshus
introduktion och gemensam resa till grävningarna

torsdag 11 aug kl 13 i Sölvesborgs konsthall
introduktion, buss till grävningarna
Förhandsanmälan: Medborgarkontoret 0456/816181 el. 816162

Arkeologidagen 28 augusti
Grävningarna är tillgängliga för besök och visningar mellan kl 11-16.
Samlingsplats Norje Tingshus

Visningarna är gratis!

---

 

>>> Läs mer om vägprojektet på länsstyrelsens hemsida