Nyheter & Pressinfo
Blekinge museum

Nutida bild från ett av stenbrotten på Tjurkö

Tjurkö stenhuggeri

Genom området löper en markerad vandringsled som passerar flera anläggningar och minnesmärken från stenhuggeriets tid. Hela slingan är cirka 1,5 km lång. OBS! Stigen är ej handikappanpassad! Vissa partier av stigen går i uppförsbacke och delar av stigen ligger stenskravel.

På sommaren, kan du som besöker stenhuggerimiljön vid Herrgården på Tjurkö, även se utställningen "Hugga i sten" och kostnadsfritt låna ljudvandringen "En värld av vatten och sten" i Restaurationshuset.

Restaurationshuset är öppet under sommartid. Här finns utställningar och försäljning av lokalt konsthanverk. Du kan även köpa glass och kaffe.

Restaurationshuset drivs av konst- och hantverksföreningen Skärgårdskraft. Öppnas i nytt fönster.

Vägbeskrivning: Vik av från E22 mot Sturö, Tjurkö När du kommit till Sturkö, följ skyltar mot Tjurkö. Vid första T-korsningen på Tjurkö följ skyltning mot Herrgårdsviken.

Karta vandringsled. Öppnas i nytt fönster.

 

VÄLKOMMEN TILL STENHUGGERIET VID HERRGÅRDEN

– industriminne och kulturminne


Tjurkö var under 1870-och 80-talen centrum för storskalig stenbrytning i Blekinge. Små privata stenbrott var vanliga, men här på Tjurkö drevs verksamheten tidigt i industriell skala. Initiativtagare var Franz Herman Wolff. Han var en före detta tysk fortifikationsingenjör, som kom till Blekinges östra skärgård 1862 för att köpa brytningsrättigheter.

Produktionen var främst inriktad på export av gat- och kantsten, men man tillverkade även mer komplicerade stenprodukter som t ex stenpelarna till Tekniska Högskolan i Berlin. Före stenhuggeriets tid bestod Tjurkös befolkning av fiskare och småbrukare, som levde under knappa villkor. När firman Wolff etablerade sig blev tidigare obrukbar mark värdefull. Stenindustrin kom också att förändra landskapet.

Med stenhuggeriet uppstod en helt ny typ av samhälle på den lilla ön. De flesta invånarna var nu inflyttade och levde av lönearbete. Som mest sysselsatte Wolff 1000 personer på Tjurkö och Sturkö. På Herrgården byggde bolaget bostadskaserner åt arbetarna. Längre fram kunde en del familjer bygga egna stugor. Här fanns även en så kallad kronoarbetsstation med omkring 400 fångar som arbetade åt Wolff. Flera affärer, matställen och ölhallar öppnades. Området sjöd av liv och rörelse.

Från slutet av 1800-talet blev Tjurkös betydelse mindre. Några brott togs upp på Sturkö men främst flyttades verksamheten till västra Blekinge. Många stenhuggare fick arbete i trakterna runt Karlshamn eller i stenindustrierna i Bohuslän.

De som stannade kvar fick det besvärligt med långa perioder av arbetslöshet. Under 1930- och 40- talen bedrevs en del produktion med hjälp av statligt stöd men i mitten av 1950-talet upphörde all stenbrytning.

RESTAURATIONSHUSET


När arbetarna blev fler behövdes en servicebyggnad. 1878 uppfördes restaurationshuset, som bland annat innehöll handelsbod, bageri, bryggeri, matservering och bostad för läkaren. I bottenvåningen hade handelsman PJ Pettersson ”Fotta-Pelle”öns största matservering.Flera andra matställen så kallade ”fottar” fanns i anslutning till stenhuggeriet.

I handelsboden såldes varor som fläsk, mjöl, kaffe, socker och fotogen. Här kunde stenhuggarna byta sina avlöningskvitton ”stenhuggarlapparna” mot varor. Men ofta handlade man på kredit och blev skuldsatt och därmed bunden till företaget.

Superiet var mycket utbrett i samhället och även bland stenhuggarna. Som motvikt till detta växte nykterhetsrörelsen fram. 1882 bildades nykterhets logen Sjöstjernan på Tjurkö.Den stöddes av företagsledningen och fick sin möteslokal i Restaurationshusets övervåning.

 

KRONOARBETSSTATIONEN


Från vänster;  Befälshuset, Prästabostället, Restaurationshuset (gavel bredvid träddunge), Högarörskasernen (gavel och takparti), Stenboden (gavel med högt fönster), uthus, kyrkan (på hög stenfot), Kronoarbetskårens expeditionslokal (med vällingklocka) samt ”Gamla vakten”. Fotografiet är troligen från 1880-talet. Foto Blekinge museum.

På Tjurkö finns husgrunder som är lämningar efter den kronoarbetsstation som fanns här 1872-1894. l kronoarbetskåren kom arbetsföra män så kallade kronoarbetskarlar som dömts till tvångsarbete. Deras brott var ofta småstölder eller lösdriveri. Som mest arbetade här omkring 400 man.

Enligt kontraktet skulle fångarna sysselsättas i stenhuggeriet mot att företaget betalade en dagspenning samt uppförde de byggnader som krävdes. Fångarna vaktades under arbetet av beväpnade vaktkonstaplar.

Kronoarbetskarlarna utförde enklare sysslor som handräckning och transporter i särskilda stenbrott. Det fanns även speciella arbetsbodar i anslutning till kasernen där fångarna putsade sten under den mörka årstiden.

Kasernerna uppfördes i u-form med ett plank som slöt innergården. I kasernerna fanns plats för upp mot 600 fångar, arrestlokaler, samt logement för vaktmanskapet. Den lilla byggnaden inne på gården var expedition. Kapellet som var sammanbyggt med kasernerna flyttades 1929 och blev då även Tjurkös församlingskyrka. Stenboden som ännu står kvar var vaktmanskapets matsal och förråd. Övriga byggnader revs efterhand. De sista på 1960-talet.

 

ÄLDRE STENTRADITION PÅ TJURKÖ

Herrgården är inte den första plats i Karlskronas skärgård där man brutit sten i större skala.När Karlskrona skulle anläggas och befästas gick det åt kopiösa mängder sten. En stor del av byggnadsmaterialet togs ur Kronans egna stenbrott på södra Tjurkö. Stenmurarna på Kungsholms fort och fästningstornet Godnatt är t.ex. byggda med sten härifrån.

Gamla kontoret
”Stenstugan” uppfördes på 1860-talet som kontor. De första åren arbetade Wolff själv där, men senare anställdes inspektorer som ledde arbetet på platsen och såg till att order från karlskronakontoret verkställdes.

Nya Kontoret
På 1870-talet byggdes en trävilla som bostad åt inspektorn och hans familj. Villan innehöll även nya kontorslokaler. Huset var strategiskt placerat med uppsyn över arbetet i stenbrottet och hamnen och med fri sikt in till Karlskrona. Trots det centrala läget blev Nya Kontoret och dess inhägnade trädgård en avskild oas för inspektorfamiljen och andra med hög social ställning.


Fyren Godnatt med Kungsholmsfort i bakgrunden 1999. Foto Ingemar Lönnbom, Blekinge museum.

HAMNEN


Vid Herrgården låg Tjurkös största hamn. Härifrån skeppades stenen från Tjurkö och Sturkö till hamnar runt södra Östersjön. De största frakterna gick till Svinemünde i Tyskland, där stenen lastades om till bland annat Berlin. Konsul Wolff hade en egen fraktflotta. År 1879 ingick ångarna Orvar Odd, Baltic och Karlshamn, briggen Systrarna och två mindre fartyg i hans flotta. För transporter i närområdet användes fraktekor och pråmar.

Under stenhuggeriets storhetstid kunde de tre ångfartygen göra fem resor vardera till Tyskland under en tvåveckors period. Varje resa tog 18-20 timmar och med telegram mellan hamnarna kunde lastning och lossning förberedas och tiden vid kaj förkortas.  På 1880-talet inrättades en tullstation på Tjurkö som ytterligare förkortade frakttiden.

Lastningen av fraktbåtarna var ett drygt arbete. Dagtid sköttes arbetet huvudsakligen av kronoarbetskarlarna.  Kvällstid inkallades dagsverkare och stenhuggare. Schemat var pressat och lastningen kunde pågå långt in på natten. Gatsten och kantsten transporterades ifrån upplagsplatserna ner till hamnen på rälsbundna lastvagnar.

Här ligger ständigt skeppet i vår hamn
Som tager stenen i sin öppna famn
Och drakar frustande framöver sjön
Och kommer åter hit med mynt till lön
Ur Tjurkövisan

Stenkrossen
På bergskanten ovanför hamnplanen finns fundamentet till en stor stenkross för makadamtillverkning. Den togs i bruk 1909. Den ångdrivna krossen matades med skravel från den nedlagda stenbrotten. Skravlet kördes i rälsbundna vagnar ner till krossen och vältes ner i dess stora tratt. Vid normaldrift krossades 9 ton sten per dag och ca 25 man var sysselsatta med detta arbete. Tillverkningen upphörde på 1930-talet.

 

STORBROTTET


Storbrottet Vrålebo omkring 1925 Foto Blekinge museum.

Särskilda storbrott öppnades eftersom bolaget ville rationalisera arbetet. I storbrotten var arbetsuppgifterna mer specialiserade än i de mindre brotten. Särskilda borrarlag och sprängare tog ut block som levererades till stenhuggaren. Eftersom stenhuggaren nu kunde koncentrera sig på huggning och pustning blev hans produktion större.

Storbrottet kallade stenhuggarna Vrålebo. Här har man med storskalig drift arbetat sig nedåt genom många lager sten. Med större kranar gick lyften smidigare. Arbetskarlarna forslade hela tiden undan skärvstenen, vilket underlättade brytningen väsentligt. Stenämnena fraktades med plåtvagnar på rälsen till stenhuggarna utanför brottet. I stenbrottets väggar syns långa regelbundna sprickor i bergets horisontella klyvriktning. Genom att borra flera vertikala hål i rad kunde man spränga loss stenblock mellan sprickorna. Under arbetets gång nedåt i brottet bildades på så vis ”trappsteg” som kallas för pallar. Gnejs och granit spricker lättare i vissa riktningar så kallade ”klåv”. När stenen spricker i klyvningsriktningen blir ytorna plana och ganska jämna. En skicklig stenhuggare kan genom att se och känna på stenen avgöra hur han skall hugga.

I SMÅBROTTEN
Stenhuggarna kunde öppna stenbrott var som helst i de berg som bolaget arrenderade. Det är de otaliga småbrotten som omvandlat stora delar av markytan på Tjurkö till skravelhögar. Denna arbetsform innebar att man högg sten i de översta stenlagren. Arbetsplatsen blev snart full med skrotsten och det blev alltför tidsödande att bryta sig längre ner berget. Istället flyttade man en bit bort och började om. I dessa småbrott fanns det stenhuggare som skötte alla arbetsmoment själva- från utkilning av stenblock och utklyvning av gatstensämnen till den slutliga putsningen av gatstenen. Andra ofta de lite äldre hade 2-3 man som hjälp i ett arbetslag och delade på förtjänsten. För förflyttning av större block användes lyftkranar.

 


Kartan visar huvuddelen av det rälssystem som tidigt lades ut vid Herrgården. I vagnar transporterades sten till hamnen eller en central upplagsplats. De vagnar som kördes på spåren kallades rallar och sköttes av speciella transportlag. På platsen kan man se sliprar som ligger kvar på plats.

När man sprängde ut stenblocken användes svartkrut, som hämtades från krutbodarna och bars till sprängplatsen på speciella krutbårar. Krutbodarna hade kraftiga väggar och tunnvalv av sten och låg på i utkanten av området grund av explosionsrisken.

HÖGARÖRSKASERNEN


Högarörskasernen var en av åtta bostadskaserner, som bolaget byggde till ungkarlar och fattiga familjer. Huset innehöll åtta enrumslägenheter utan kök. Ett rum kunde delas av 6-8 personer. Möblerna var få, sängar, några stolar, ett bord och kanske en skänk. En del ogifta stenhuggare hyrde in sig hos den lokala befolkningen, medan familjerna istället försökte bygga en egen stuga.

LIKBOD


Foto Ingemar Atterman, Blekinge museum 1968.

Stenhuggeriet på Tjurkö fungerade som ett eget samhälle. Till detta samhälle hörde de 1 000 man som arbetade i brottet och deras familjer. Olyckor och sjukdomar ledde ofta till dödsfall. I likboden låg de döda fram till begravningen. Trångboddheten gjorde det svårt att förvara dem i hemmet.

STENBODEN


Stenboden samt ett uthus som tillhörde Kronoarbetsstationen.  Foto Ingemar Atterman, Blekinge museum 1966.

En av få återstående byggnader från kronoarbetstationens tid är stenboden. På en planritning från 1883 benämns huset Kronoarbetskårens proviantförråd och matsal för konstaplarne.  Stationens personal bestod förutom av 36 vaktkonstaplar även av direktör, bevakningsbefälhavare, kamrer, predikant, läkare, skollärare, en fanjunkare och tre sergeanter.

HUGGBOD


I boden kunde två man arbeta samtidigt vid var sin arbetsbänk. Här var de något skyddade för väder och vind och kunde arbeta i lampljus mörka morgnar och kvällar. Stenblocken lyftes in genom en lucka i bodens gavel.  Denna bod uppfördes 1987 och är en rekonstruktion efter en förebild från Sturkö.


Större karta och vägbeskrivning →


Blekinge Museum

Borgmästaregatan 21
371 35 Karlskrona



Telefon

Växel 0455 - 30 49 60
Reception 0455 - 30 49 85



E-POST

Blekinge museum

Föremålsmagasinet Rosenholm

Skrädderivägen 3
371 55 Karlskrona



Telefon

Växel 0455 - 30 49 60
Föremålsmagasin 0455 - 30 49 75



E-POST

Föremålsmagasinet

Translate

Use Google Translate to translate this website into your language:

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev för att löpande få information om allt som händer på museet!

Följ på Facebook  Blekinge Museum