Blekinge museum

Medeltida ring med Kristhushuvud

Månadens föremål - Medeltida ring

Det är inte bara i JRR Tolkiens litterära värld som ringar besitter magiska krafter. Sedan urminnes tider har ringar getts speciella egenskaper. Antikens Platon skriver till exempel om den lydiske kung Gyges vars ring gav honom, likt Frodo i Tolkiens sagovärld, kraften att bli osynlig. I medeltida diktning finns likande berättelser: genom att bära en magisk fingerring kunde enligt legenden hertig Fredrik av Normandie obemärkt ta sig in i ett torn för att förföra och frita sin älskade prinsessa.

Fingerringar visar på bärarens status, tillhörighet och möjligheter till maktutövning men vanligast är kanske att tolka ringen som en symbol för kärlek och trofasthet. Dess form, utan början och utan slut, materialiserar det eviga. Fingerringen som symbol för äktenskapet och relationen till den kristna guden har också lång tradition och vad som kan tolkas som vigselringar har hittats i romerska och fornkristna sammanhang, från 300- och 400-talen e.V.t. Det var också just romarna som inspirerade oss nordbor att bära fingerringar.

Ibland behöver vi gå tillbaka till museisamlingen och beforska det som ställs ut i våra montrar och förvaras på våra magasinshyllor. Syftet är att hela tiden fylla på med mer kunskap. I samband med att vi nyligen monterade ner en utställning intresserade vi oss närmare för denna fingerring av guld. Den kan dateras till sen medeltid, sannolikt tillverkad på 1400-talet, men möjligen är den ännu äldre. Den har röda emaljinläggningar och klacken är graverad med ett Kristushuvud med korsgloria.

Det är en så kallad ikonografisk ring och motivet med ett Kristus ansikte är inte helt ovanligt på fingerringar från denna tid. På danska Nationalmuseet, liksom på Historiska museet i Stockholm, finns ett flertal liknande bevarade ikonografiska ringar från medeltiden. Sättet att avbilda ansiktet på kan ha inspirerats av det Kristusansikte som tycktes framträda på den katolska kyrkans kanske allra viktigaste relik, Veronikas svetteduk. Enligt legenden torkade Veronika Jesu ansikte med en duk då han bar korset på väg till Golgata och på duken framträdde sedan hans ansikte. Under medeltiden spreds berättelsen över den kristna världen och ansiktsmotivet blev alltmer populärt. En annan, mer konstnärlig, förlaga till ansiktets uttryck och form kan också ha varit ”Vera icon”, en idag försvunnen målning av Jesus utförd av Jan van Eyck vid 1400-talets början.

Vem bar då denna ring? Guld -och silverringar, med ädelstenar och inläggningar, bars företrädesvis av kungligheter, adel och prästerskap. Men ringen som sådan bars av alla samhällsklasser under medeltiden. Vår ring hittades då ett träd på kyrkogården i Edestad togs bort. Edestads kyrka kanske på många sätt är en naturlig fyndplats för ett sådant föremål. Dagens kyrka kan dateras till 1400-talet men den har säkerligen föregåtts av en äldre byggnad. Under medeltiden etablerades Edestad som en viktig och välbesökt vallfartsort, då det här fanns en omtalad offerkälla. Källan kan ännu idag besökas. Kanske tappades ringen av en pilgrim under just en sådan vallfartsresa?

Ringen köptes in till museet 1906 från änkefru Wadman i Hjortsberga.


Blm 4696 Foto: Morgan Olsson

Mer läsning om medeltida ringar och dess olika betydelser:

For love, healing and protection: notes on Medieval finger rings with sapphires and other gemstones in Swedish collections Bengtsson Melin, Fornvännen 2014(109):4
Symboler i guld och solv. Nationalmuseets fingerringe 1000-1700-årene, Lindahl, Fritz, 2003
Fingerringar fra middelalderen i Norge, Hammervold, Alf, Varia (40) Universitetets oldsakssamling, Olso 1997.
Se också William Andersson, Sveriges Kyrkor, Blekinge band I Medelsta härad sid.315 fig.349.