Blekinge museum

1700-talets syn på pesten

När pesten i augusti 1710 nådde Stockholm utfärdade kungliga rådet ett direktiv om att
Pestbönen skulle läsas efter predikan i alla landets kyrkor:

"O Ewige rättfärdige Gudh och Herre! Som hotat hafwer alle olydige syndare med smittosamma sjukdomar Pestilents/Swulnad och Skälfwo;/ Wij förnimme Att wij thenna plåga hafwa wäl förtienth; och är oss af hiertat ledt thet wij sådant straff hafwa öfwer wårt hufwud dragit. Men war oss nådelig; ty wij äro swage: Hela oss Ty wåra been äro förskräckte. Ack Herrehuru länge?"

Pesten uppfattades som en förgiftning. Det var inte bara människor som drabbades. Hela naturen blev rutten och besmittad. Man trodde att smittan spreds via luften men också genom beröring.

Man hade ingen kunskap om bakterier eller hur en smitta spreds. Man förklarade pesten som Guds straff. Människorna skulle göra bot, bättring och förtrösta på Guds nåd för att övervinna den svåra tiden. Myndigheterna utfärdade förgäves direktiv och råd för att hindra att smittan spreds.

Tecken på att man drabbats var: Att många dött i ett hushåll. Att man varit kortvarigt sjuk och hastigt avlidit. Ett tydligt och synligt tecken var bölder och märken efter bett där huden färgats svart.