Blekinge museum

Transport

Stenbrotten togs upp vid kusterna och längs järnvägarna för att förkorta transporterna. Frakt av sten mellan arbets- och lastageplatser sysselsatte många. Bonden som arrenderade ut brytningsrätten förbehöll sig gärna stå för sådana körslor, vilket gav en välkommen sysselsättning för den lokala befolkningen. Mindre landtransporter av gatsten utfördes med järnbeslagna "bultavagnar" medan sträcksten kördes på specialbyggda "stenbjörnar".


Mindre landtransporter av gatsten utfördes med järnbeslagna "bultavagnar".


Sträcksten kördes på specialbyggda "stenbjörnar".

I östra skärgården forslades sten från småbrotten till de större utskeppningshamnarna på fraktekor - den största av blekingsekorna. Bara på Sturkö fanns det 1925 arton sådana ekor. Sturkö var en stenhuggarnas och fraktarnas mötesplats.


Frakteka. Lastrummet var öppet ut till relingen.

De fartyg som lastade gatsten vid Sturkö var ofta så djupgående att de inte kunde lägga till vid bryggorna. Därför behövdes många storekor för att frakta ut stenen till fartygen. När gatstenen skulle ut blev det ofta en kamp mellan fraktarnas ekor om vem som skulle hinna göra flest turer och få den största förtjänsten.

 

Upp