Nyheter & Pressinfo
Blekinge museum

Jul på Sturkö 1850-tal

Efter muntliga berättelser och skriftliga uppteckningar av
Karl Jakob Nilssons (1844-1926) bror, Gustaf Nilsson (1841-1937).
Ur Blekingeboken 1945.

STORBYK
"Som vett och skick bjöd, tog hon först itu med storbyken, och för den skull måste köket omändras till tvättstuga. Bykekaret flyttades av karlarna upp i köket, där det ställdes på en stadig kryssfot med så pass höga ben, att en stor balja ledigt kunde skjutas in under svickhålet strax över karets botten. I den öppna spisen ställdes en rymlig trebenagryta, och så gällde det för ungdomen att bära vatten från gårdsbrunnen, dit det var en bra bit att gå".

Bykebenen lades på bottnen av karet och täcktes med ett grovt lakan. Över detta lades tvättkläderna, varefter lut och vatten hälldes över det hela för att stå så att skiten lossnade.

Fram på eftermiddagen följande dag började det egentliga arbetet, till vilket extra hjälp skaffats. Nu skulle tvätten gnuggas. Som man inte använde tvättbräden, skavdes skinnet snart sönder på knogar och handleder så pass att det blödde. Då denna del av arbetet var undanstökad, och kläderna handvridits något så när torra, vidtog bykningen.

En ny sats lut kokades - aska hade man gott om - och tvättkläderna lades åter i karet, och sedan östes den heta luten med en långskaftad bykeskopa i bykekaret, tills den stod över kläderna. Denna procedur upprepades flera gånger, tills man ansåg tvätten vara ren.

Tidigt följande morgon lastades de fyllda baljorna, klapptavlorna och klappträn på en boltvagn eller en drög, flickorna satte sig upp och så bar det i väg under prat och skratt mot stranden till båtakåsarna där tvätten skulle klappas.

Det var bara att doppa, skölja och klappa, tills man var nöjd. Alltid kunde man också vara säker på att några av pojkarna hade ärende ner till kåsarna, och då hjälpte de villigt till med att vrida ur och hänga upp tvätten till torkning på de hagtorns- och törnbusksnår, som i riklig mängd växte några famnar från stranden.

När tvätten var lagom torr, togs den åter hem, och sen rullades det ena plagget efter det andra kring handmanglarnas kavlar, som i stadig takt fick dansa fram och åter under prydligt utsirade mangelträn."

STORSLAKT

"Så snart storbyken var ordnad, vidtog storslakten, varvid en äldre ko, två treåriga svin och två äldre får fick låta sina liv efter att de under en tid fettats d v s götts nödtorftigt.

De skulle säkra familjens behov av sågel inte bara under julens sötebrödsdagar utan hela vintern över och ett gott stycke under det nya året.

Några dagar efter julblotet var saltkaren packade med gudsgåvorna, mängder av fläsk och kött. Palt och blodkorv hade kokats, och flåtet sto´i mungiporna på gårafolket av alla smakbitarna."

LJUSSTÖPNING

"Stöpningen av talgljusen var redan i full gång. Grövre spiror och grenljus gjordes för julen och andra högtidliga tillfällen, och tunnare enkla ljus tillverkades för vardagsbruk för den händelse tranlampan inte skulle lysa nog. Slutligen ordnade man med stora mängder perter, vilka nästan endast bestod av vekar, som doppats några gånger i den sämsta talgen. Perterna gagnades bara te springandes ärende mellan römmen, och di kletades fast ve´väggen eller en möbel, om man behövde ta´me´båda nävarna."

STORBAKET

"Det var mängder av olika slags bröd, som skulle bakas, men det mestavar ingalunda avsett för julens behov, utan det skulle räcka till påsk. Det låg en nedärvd sed häri, men också en utstuderad sparsamhet, tavarlighet.Det mesta av brödet bakades av sammalet rågmjöl, men till julbaket hörde, att också siktebröd skulle bakas och ingå i den dagliga ransonen.

Också vetekakor bakades till julen och dess gästabud. En specialitet i brödväg för östra delen av Bleking var de s k passlorna. Dessa gjordes av vanlig grovbrödsdeg, som formades till en rätt stor pannkaka, varav ena halvan täcktes med tärningar av salt fläsk. Den andra delen veks över som ett lock, och kanterna nöps samman."

"När allt bröd var färdigt tillgodogjorde man sig eftervärmen genom att baka pepparnötter. Dessa utgjordes av knappast hasselnötstora kulor av finare och kryddad deg, och av dem behövdes mängder vid de stundande jullekarna både hemma och på gillena hos fränder och vänner."

BRYGGNING AV ÖL OCH DRICKA

"På julbrygden ställdes särskilda krav i fråga om smak, styrka och mängd, en av någon anledning talade man inte om stor- utan rätt och slätt om julbrögget. Däri låg troligen allt det beröm som behövdes."

JULSTÄDNING

"Den ovanligt ingående städningen bör också ihågkommas. Golv och bord, bänkar, kar och tallrikarna av trä var skurade, så de lyste trävita. Kopparkärlen, som blänkte efter tvättningen i utspädd svavelsyra, hjälpte de sandskurade tennfaten, stakarna och stånkorna att ge kök och rum ett mer förnämligt utseende än vanligt. I stall, ladugård och grisstia var grundligt nymåkat. Allt var redo.

LILLE JULAFTON

"Dagen före - lille julafton eller dopparedagen som den kallades - var liksom en övergång mellan vardags och helgen. Då kokades på förmiddagen i en stor trebenagryta alla sorters sovel, som kunde behövas under högtidsdagarna, och till middagen doppade vi grovbröd i det feta spadet, och av det blev sådana gobitar, att drängen Massa-Pellen med förtjusning erkände att, flåtet redigt kvapar i mungipan på mäj. Till den goda maten fick vi av det nybryggda drickat, och fast detta ännu hade en söt och fadd vörtsmak, strök det med, så att däkerna fick fylla på det gemensamma tennstopetmer än en gång utan att mor sade något om vårt slöseri - det var jul."

JULAFTON

"Julafton förrättades de nödvändiga sysslorna som vanligt, men djuren fick bättre och rikligare foder än annars, och man talade om för dem att det var julafton. Kl 12 fick vi den traditionella och av alla efterlängtade julaftonsmiddagen, bestående av kroppkakor, som var fyllda med fläsk i stället för med ålbitar, som annars vanligen gagnades. Drickakannan gick laget runt, och vi åt och drack nog lite mer än som bekvämligen fick rum".

På eftermiddagen blev det än mer jullikt, när alla hade snyggat upp sig i de bästa kläderna, och kaffebordet var dukat med grenljus och vetekakor. Klockan fem bjöds på merafton med mycken och god mat, och sen kom den efterlängtade stunden, när julklapparna delades ut. De låg insvepta i papper med namn på i en korg, som stod på en disk i köket.

Min äldsta syster Karin kastade in paketen till oss andra, som satt i dagligstugan. Hon bankade på dörren, öppnade den på glänt, och sen kastades julklapparna in, en i sänder med mellanrum, så att man fick tid att se och beundra var sak. Det mesta hade mor själv ordnat med, såsom strumpor, yllehalsdukar, muddar, vantar eller skjortor, men det kunde också vara en och annan köpesak från sta´n.

När var och en fått sitt, delade mor ut julhögarna. Dessa bestod av röda äpplen och kakor, formade som bullar, solhjul, gubbar och djur. Dessa godsaker fick inte ätas förrän Tjugondag-Knut och skulle under tiden stå som ett offer på  fönsterhyllorna. Vi barn liksom ungdomen fick dessutom en strut med pepparnötter, som ju måste till vid lekarna under helgen, och inte minst nödvändiga var de nyårsafton, när skyttarna kom för att skjuta ut det gamla och in det nya året."

Men i dagligstugan satt far, mina äldre bröder, drängarna och vi småpojkar och väntade på det som skulle komma av än mera traktering. Tranlamporna hade kvällen till ära ställts undan och stugan strålade av flera tända talgljus, av vilka far hade tagit ett för egen del, där han satt vid snedklaffen och läste Fäderneslandet. De andra karlarna fann det nog lite ovant att sitta onyttalösa men jag och min tre år yngre bror Karl Jakob satte omedelbart i gång med spel och dobbel om pepparnötterna. Vi hade själva kretat till en fyrkantig snorrebock av den gamla typen med inskurna bokstäver A, H, S och I - en på var sida. De betydde Allt, Hälften, Sätta till, Ingenting.

Här var många goda förrätter framsatta, både olika sorters kokt och rökt kött, fläsk, korv, grovbröd och vetebröd. Dricka och ölstopen stod på sina platser mellan grenljusen. Huvudrätten var lutfisk, och efter den kom söter gröt (risgrynsgröt), som var upplagd i detstora och mer än hundraåriga tennfatet med gamla bomärken, namn och årtal inskurna runt kanten. Gröten var utkrusad med ränder kors och tvärs av stött kanel, och däremellan fanns rosor och stjärnor av sirap."

 

Upp

 


Blekinge Museum

Borgmästaregatan 21
371 35 Karlskrona



Telefon

Växel 0455 - 30 49 60
Reception 0455 - 30 49 85



E-POST

Blekinge museum

Föremålsmagasinet Rosenholm

Skrädderivägen 3
371 55 Karlskrona



Telefon

Växel 0455 - 30 49 60
Föremålsmagasin 0455 - 30 49 75



E-POST

Föremålsmagasinet

Translate

Use Google Translate to translate this website into your language:

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev för att löpande få information om allt som händer på museet!

Följ på Facebook  Blekinge Museum

Instagram Följ på Instagram