Denna webbplats använder cookies för att fungera bättre. Genom att surfa vidare godkänner du dessa cookies. Mer detaljerad information om vilka cookies som används.

Stäng
Nyheter & Pressinfo
Blekinge museum

Isgrottan

The Queen of ice

hette en rollskapelse, som väckte mycken beundran i Amerika. Scenen föreställde en isgrotta med stora nedhängande istappar, frost och snö. Det var en sorts nästan till puder krossat glas, som hade limmats på dekorationerna. När ridån gick upp, hade en blå belysning arrangerats, så att det såg ut som en morgon. Därefter började så sakta ett utomordentligt vackert ljusspel; Aurora Borealis, solen vid polen går upp och åstadkommer de mest underbara färgeffekter i isen. Som en liten prolog föll vita pappersbitar som snö.

Grottan var indelad med tre gröna gaser med silvertrådar, vilka allt eftersom solen smälte undan isen försvann och blottade allt tydligare konturerna, och till slut skymtade en gestalt fram i grottan:
The Queen of Ice.


Hon steg ut och med detsamma förändrades belysningen till full dag, ljusblå istället för mörkblå.Som avslutning dansade The Queen, d.v.s. jag, ett adagio på tårna.

Det var en mycket vacker scen men hade också kostat mycket att framställa. Publiken begärde jämnt att få se något nytt, och ju mera reklam, som gjordes för mig, desto mera fordrade man förstås av mig. Jag var den förste soloartist som själv reste omkring med hela sin apparat och följaktligen fick jag också själv betala denna."


Levande målningar…
”Debuten på Alhambra gick glänsande.
Jag hade här börjat med något nytt nämligen att framställa levande målningar. Scenen var kantad med stora draperier, föreställande gobelänger, och när ridån gick upp stod jag fullständigt stilla med en duva i händerna. Det liknande fullständigt en inramad målning.
Sedan rörde jag mig i vissa takter efter musiken.

 Duvan var konstgjord och därtill utomordentligt väl gjord,t. o. m. så pass att folket på scenen undrade var vi brukade ha den och vad vi matade den med. (i inköp hade den gått på 25 dollars).
Den satt i min hand men var fastgjord uppifrån med en mycket fin tråd, som inte syntes. När jag sedan gjorde vissa rörelser, såg det ut, som om hon flög och jag jagade henne. Då jag fick fatt på henne, höjde jag henne i luften och lät henne elegant glida iväg, så att hon flög utom scenen och bort till min fru som stod i kulisserna och tog emot henne.


Fjärilsdansen…
”Nu bar det iväg till Plymouth, en trevlig stad, tyckte jag, och Englands sailortown. Här kände jag mig hemma tack vare de många uniformerna.
I Plymouth dansade jag min fjärilsdans på tårna. Den utfördes i en dekoration föreställande en rosengård och därtill med en belysningseffekt, som verkade liksom ett regn av rosor, vilket föll under hela dansen.
Det hela var ett mycket vackert arrangemang, men så hade det också kostat en stor summa att framställa.


Den engelska sjömanssången Ship ohoj! stod då på höjden av sin popularitet och jag hade därför lagt in den i finalen på mitt nummer.
Efter fjärilsdansen gjorde jag en
blixtförvandling på 30 sekunder till en sjöman och sjöng Ship ohoj i baryton. Hela detta nummer slog så an på publiken att jag trodde att taket skulle lyftas av applådåskorna.


Den sista aftonen fick jag också mottaga en stor akvarellmålning över Plymouths redd med de stora krigsfartygen.”


Människans fem sinnen…
”Senare fortsatte vi till San Francisco, där jag debuterade på en matiné i Människans fem sinnen, en scen som jag presenterade. Idén hade tagits från antiken med dess dansande prästinnor och därifrån hade jag också min dekoration, ett grekiskt tempel.

Jag uppträdde alltså som en vestal och dansade olika danser allt efter det sinne jag skulle framställa.



Lukten; 
En graciös dans med blommor, som jag behagfullt höljde över mig, samtidigt som jag med förtjusning inandades deras doft;

Hörseln;
En dans med grekiska cymbaler.

Synen;
En dans med en spegel


Känseln;
Dans med en dolk, som jag låtsades sticka med, och slutligen



Smaken;
Med en gyllene pokal, ur vilken jag drack vin.

Alla danserna utfördes naturligtvis mycket pantomimiskt,
och jag tror också att de i ovanligt hög grad uppskattades
av publiken…”


Om ett smärtsamt sätt att ta bort hår på benen…
”Det var också bestämt någonting om att jag skulle uppträda barfota. Efter första uppträdandet kom emellertid direktören fram till mig, upp rörd: Det här går inte, mr Lind, ni skulle vara barfota, men ni har ju trikå, hudfärgad trikå! Det går inte, publiken sitter och tittar med sina kikare! – Men snälla ni, invände jag, jag har ju hår på benen.
Inte kan jag komma som jag är!

Det var min fru, som löste den gordiska knuten. Hon hade i sitt hem sett när kokerskan tillredde höns genom att sveda bort fjunen efter plockningen och hon företog sig nu något liknande med mig.

Och för varje tag smorde hon hastigt på ett slags salva eller emalj, som jag brukade använda för att få den alabasterliknande hud färgen, som jag måste ha. Och det gick bra. Direktören var nöjd, jag var nöjd
och publiken var belåten.”

 

Upp

 

 


Blekinge Museum

Borgmästaregatan 21
371 35 Karlskrona



Telefon

Växel 0455 - 30 49 60
Reception 0455 - 30 49 85



E-POST

Blekinge museum

Föremålsmagasinet Rosenholm

Skrädderivägen 3
371 55 Karlskrona



Telefon

Växel 0455 - 30 49 60
Föremålsmagasin 0455 - 30 49 75



E-POST

Föremålsmagasinet

Translate

Use Google Translate to translate this website into your language:

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev för att löpande få information om allt som händer på museet!

Följ på Facebook  Blekinge Museum

Instagram Följ på Instagram